Reptilhjärnan in action

När jag var ute och gick tidigare idag blev jag livrädd. Jag såg en kvinna som stod böjd över en man som låg på marken och gjorde konstiga läten. När jag kommer dit börjar hon springa mot mig och jag mot henne. Hon kommer fram och säger att mannen på marken är hennes son och att han genomgår vad hon tror är ett epeleptiskt anfall. Jag ringer 112 och berättar var vi är. Sedan ger jag mobilen till henne eftersom de börjar ställa frågor jag inte kan svaren på.

Mannen ifråga försöker ställa sig upp och bredvid honom står det en pojke som inte var över arton och försöker få honom att sätta sig ner. Jag står som en idiot och ser på. Efter att killen inte får honom att sätta sig ner utan att mannen faller till marken sätter jag mig ner på knä och börjar prata med honom. Han verkar rädd och inte helt hemma ännu. Han kan inte svara i ord men jag berättar att ambulans är på väg.

Mannens mamma sätter sig ner på huk bredvid mig och börjar berätta lite om vad som hände. Efter några minuter kommer det en ambulans. De hjälper honom att ställa sig upp och efter att det känns som att de har situationen under kontroll lämnar jag dem och önskar dem lycka till.

Han ser mig i ögonen och säger tack. Jag ler och säger att det inte var något. Sen går jag.

Hoppas att han mår bra nu!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0