Känns fel att slänga den...

Igår när jag rörde mig mot min buss kom det fram en dam till mig och ville prata. Jag antog att hon skulle fråga om en gata eller plats men hon undrade om jag trodde att jag skulle hamna i himmelen eller helvetet när jag dog. Hon var dock vädligt tydlig med att hon inte ville att jag skulle dö. Jag svarade att jag skulle till himmelen, obviously, och gick vidare men hon fastande lite hos mig.

Hon var med i någon missionerande kyrka och seriöst hur många människor kan man omvända på drottninggatan klockan fyra på en torsdag? Jag kan inte annat än att hoppas på henne. Det är något rörande med människor som tror blinit på något som inte är en sanning man delar med samhället.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0